Det började som ett litet lokalt evenemang men växte snabbt till en stor omtyckt internationell branschmässa. Subcase har fyllt en viktig funktion för både arrangörer och cirkusartister – men också för utvecklingen av konstformen.
Egentligen var det inte alls meningen att Subtopia skulle stå som återkommande värd för en av de mest omtyckta branschmässorna för cirkus. Men ibland blir saker inte som man tänkt sig och tur är väl det. Så, vad hände? För att besvara frågan behöver vi gå tillbaka till år 2009 då det knackade på dörren till Kiki Muukkonens kontor. Kiki, som ett år tidigare hade tillträtt som chef för Subtopias cirkusavdelning, öppnade. Utanför stod två nyutexaminerade studenter från cirkushögskolan (som då huserade i Subtopias område i samma lokaler som Cirkus Cirkör). De förklarade att de behövde någonstans att visa upp och sälja föreställningar.
– Där och då insåg vi att det saknades en viktig pusselbit för att skapa den där cirkushubben som Subtopia skulle vara. Det fanns artister som skapade fantastiska föreställningar och det fanns arrangörer som ville visa cirkus men ingen självklar plats för dem att mötas. Därför bestämde vi oss för att skapa en sådan plats, berättar Kiki.
Sagt och gjort. En budget på 20 000 kronor skrapades ihop. Pengar som räckte till en flyer, en tekniker och hyra av några lampor minns Kiki. I maj, två månader efter att det knackat på Kikis dörr, lanserades den första Subcase-mässan och under två dagar fylldes hela Subtopia av cirkus. På plats fanns sexton kompanier och ett tjugotal arrangörer, mest svenska men även några internationella.
– Det var underbart! Cirkus överallt! Hangaren fanns ännu inte så det var utomhusföreställningar, föreställningar i cirkushallen och på Loftet, berättar Kiki.
När Subcase, som var tänkt att bli en engångshändelse, var över stod det klart att evenemanget fyllde en viktig roll. Här fanns potential att göra mer.
Cirkusverksamheten utökas
Året därpå (2010) växte Subtopias cirkusverksamhet. Ett samarbete inleddes med Manegen, den då helt nyskapade medlemsorganisationen för cirkus, och Subtopia hade redan blivit medlem i det internationella nätverket Circostrada. Både Manegen och Circostrada uppmuntrade Subcase.
– En avgörande händelse var när Circostrada sa att de ville förlägga sitt medlemsmöte hos oss i samband med mässan. Det var strålande! Femtio internationella arrangörer på plats från femton länder samtidigt, säger Kiki.
Planeringen för ett större och internationellt Subcase var i gång. Wolfgang Hoffman, producent och arrangör som idag äger och driver artistagenturen Aurora Nova i Berlin menar att Subcase redan från start särskilde sig från andra cirkusmässor.
– Jag har varit på många internationella mässor men Subcase var annorlunda i både stämning och genomförande. Det var nyfiket och öppet. Man kände tydligt att det fanns stor omtanke och vilja att samlas kring cirkusen som konstform.
Wolfgang har reflekterat över att mässor lätt kan bli hårda och säljiga, artisterna måste nästan armbåga sig fram och att han som arrangör knappt vågar säga någonting av rädsla att missuppfattas.
– Subcase lyckades skala bort allt det där. Istället lyftes nätverkandet, mötena, utvecklingen av konstformen, viljan att visa svensk och skandinavisk cirkus. Det var mycket lyckat.
Norden inkluderas
Subcase blev succé för den svenska cirkusscenen. Nu var det dags att ta nästa steg. Blicken vändes mot Norden. Till den tredje upplagan bjöds grannländerna in och Subcase blev därmed ett nordiskt showcase. Mässan flyttades från maj till februari för att arrangörerna skulle hinna boka föreställningar före sommaren.
– Tack vare den nordiska ansatsen blev Subcase ännu mer intressant, nu fick arrangörerna hela det nordiska utbudet samlat på en plats. För oss på Subtopia betydde det att vi kunde vi söka nordiskt stöd för genomförandet och eftersom urvalet blev större kunde vi säkerställa ännu högre nivå på de föreställningar som deltog. Sammantaget ledde det till ytterligare kvalitetshöjning ur flera aspekter, säger Kiki.
Som alltid fanns det både för- och nackdelar med expansionen. I det här fallet var en nackdel att relevansen för de svenska kultursekreterarna minskade.
– På Subcase visades nu produktioner som krävde en större budget. Internationella kompanier behöver ju även ersättning för resa, mat och boende, förklarar Kiki. Samtidigt upplevde de svenska kompanierna att det internationella greppet gav fler möjligheter.
Höjd status på cirkusen
Jenny Soddu är utbildad cirkusartist med master-examen. Idag är hon verksam i kompaniet M.P.A.C, känt för sina punkiga clown- och akrobatikföreställningar.
– Subcase höjde statusen på konstformen och visade att cirkus ska tas på allvar. Att som artist bli utvald och få visa sin pitch där kändes viktigt och öppnade upp för väldigt många möjligheter. Tack vare Subcase har jag som artist fått flera spelningar och kontakter, tillfällen som jag och mina kompanier troligen aldrig skulle fått annars. Jag har till exempel medverkat i produktioner som visats i Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna och Litauen, säger Jenny.
Bastu, tält och matchmaking
De kommande åren, 2012–2017, växte mässan ytterligare. Expansionen innebar utökade möjligheter för nybildade och ännu okända kompanier att uppmärksammas och nå ut. Två dagar blev fyra. De baltiska länderna inkluderades och Subtopia fokuserade särskilt på att utveckla mötet mellan artist och arrangör.
– Många upplever att det finns en hierarkisk maktrelation mellan artister och arrangörer. Samtidigt är man ömsesidigt beroende, berättar Kiki.
En framgångsfaktor tror hon har varit det nära samarbetet med artister och arrangörer. Tillsammans utvärderade och vidareutvecklade de kontinuerligt mässan utifrån frågan ”vad behövs just nu?”. Sedan provades nya vägar. Ett år erbjöds exempelvis bastu och meditation samtidigt som mäss-foajén fylldes med enmanstält där besökarna kunde vila huvudet från det intensiva nätverkandet.
– Vi hade också fått feedback om att artisterna inte visste hur de skulle närma sig arrangörerna. Därför skapade vi en typ av matchmaking där jag genom blind-dates matchade ihop artister och arrangörer. De fick två dater var och det blev oftast lyckat, säger Kiki.
Utöver nätverkande handlade mässan också om konstformens utveckling och artisternas villkor. Jenny tycker att Subcase seminariedelar gav ytterligare perspektiv. Här diskuterades branschrelaterade frågor och utbyttes erfarenheter.
– Jag tänker särskilt på den viktiga roll Subcase spelat för att lyfta kvinnor i cirkusbranschen.
Även Wolfgang nämner jämställdheten, sedd ur flera aspekter, som en av Subcase framgångsfaktorer.
– Branschens kvinnor lyftes fram på ett föredömligt sätt. Jag var imponerad av deras självsäkerhet och trygghet i konstnärskapet och jag vet att Subcase har spelat en viktig roll för att skapa den kontexten.
Subcase lägger grunden för en cirkusfestival
Det internationella genomslaget var således ett faktum. När Subcase var som störst fanns representanter från nästan alla världsdelar: 200 arrangörer från 25 länder, inklusive Kanada, USA, Brasilien, Libanon, Etiopien, Argentina, Marocko, Syd-Korea och Australien.
– Det var verkligen jättespännande med deltagare från hela världen fick evenemanget en helt annan känsla och relevans, säger Kiki.
Ju större och längre Subcase blev, desto fler scener behövdes för att rymma evenemanget. Samarbeten med Södra Teatern, Södertälje Stadsscen, Dieselverkstaden och Tumbascenen med flera inleddes.
– Rent praktiskt bussade vi mässbesökare hit och dit. Samarbetet med de externa scenerna krävde att vi fyllde salongen med ”vanlig publik”, alltså inte bara branschfolk. Inför mässan 2017 insåg vi att vi hade fyra publika föreställningar på olika ställen i stan … det var ju faktiskt en liten festival!
Elin Borrie, marknadschef på Subtopia, kläckte namnet CirkusMania och en pilotupplaga av Stockholms nya cirkusfestival var född. 2018 tog Subcase-mässan en paus, istället lades allt krut på att utveckla cirkusfestivalen med stöd av Kulturrådet. Kiki och kollegorna tittade på liknande evenemang runtom i världen, intervjuade artister och arrangörer och skapade konceptet CirkusMania.
CirkusMania – Stockholms nya cirkusfestival ser dagens ljus
2019 var konceptet klart och den första officiella versionen av CirkusMania lanserades med nio publika föreställningar på åtta scener. Samtidigt arrangerades den nionde upplagan av Subcase. Men som arrangör kände Kiki att tiderna hade förändrats. Världens och cirkusens behov och infrastruktur likaså. Resandet som en del av klimatkrisen hade uppmärksammats och Subcase hade uppfyllt sin mission: att skapa kontaktvägar och relationer, att göra svensk cirkus känd på den internationella marknaden.
– Jag minns att jag i mitt välkomsttal 2019 antydde att detta kanske var sista gången vi sågs under just dessa former. Vi visste att det vi gjort fram tills nu inte skulle hända igen. Vi behövde blicka framåt, vad gör vi för cirkusen nu? Vi insåg att nästa steg var att jobba mer lokalt och fördjupa genomförandet av den publika cirkusfestivalen, säger Kiki.
2020 blev därför satsningen endast på den publika cirkusfestivalen, ett fokus som ledde till nya och utökade regionala samarbeten. Programmet exploderade till 55 programpunkter i samarbete med 23 scener i 11 kommuner i region Stockholm. Sedan kom pandemin och 2021 års mässa blev helt digital under namnet Subcase Cyber. Den fysiska festivalen fick ställas in.
2022 skedde en ny kraftsamling. Festivalen CirkusMania invigdes samma dag som lättade restriktioner och Subcase blev en hybrid i nära samarbete med Riksteatern och Manegen.
– Även om folk vid det här lagret var trötta på digitala möten lyckades vi skapa något spännande. Mässan blev som en teveproduktion, det kändes nästan som att vi var värdar för Melodifestivalen, säger Kiki och skrattar.
Dags att ta nästa steg
Wolfgang Hoffman är övertygad om att Subcase har spelat en avgörande roll i den samtida cirkusens utveckling och expansion.
– Pitcharna var av högsta kvalitet, det här var en plats där arrangörer och artister fann varandra, vi kraftsamlade kring konstformen. Idag arbetar jag med flera kompanier som jag träffat via Subcase. Cirkusen är verkligen på frammarsch och Subcase har haft en viktig roll i den utvecklingen, säger han.
Behovet att skapa mötesplatser för artister och arrangörer är fortfarande stort. Samtidigt är Kiki övertygad om att Subcase roll behöver förändras. Hon är galet stolt över det arbete som gjorts och att Subcase har varit en del av en era i cirkusens utveckling i Sverige.
– Man måste minnas att målet aldrig var att skapa en institution. Subcase har faktiskt aldrig ens haft en egen logga! Nu är det är dags för nästa steg. Det som har varit Subcase ska vårdas som ett inspirerande minne och dess funktion omvandlas till något annat – in i framtiden, in i nästa era. Vi ser fram emot att få fortsätta utveckla cirkusen och samskapa nya vägar framåt. Det är vad både vi och cirkusen behöver.
Sedan 2012 har Subcase (nästan varje år) fått ett specifikt tema. Här är några exempel:
2012: Fuck art, make babies | 2013: It´s now or later | 2014: The party is where you are | 2016: The party is over | 2017: Still growing strong | 2019: Thank you for joining the ride | 2021: Turning shit into roses
Läs mer om Subcase här.
Läs mer om CirkusMania här.
