Subcase samlar cirkusen i Subtopia

Etthundratjugofem representanter för scener, festivaler och andra organisationer från sjutton länder registrerade sig till åretsutbudsmässa för att möta 29 cirkuskompanier från Sverige, Finland, Norge och Danmark [siffrorna gällde Subcase 2012. Sedan dess har antalet ökat]. Det är fortfarande några dagar kvar till Subcase när jag möter Kiki Muukkonen, konstnärlig programchef för Hangaren i Subtopia.

Hej, vill du ha en kiwifrukt? frågar Kiki sekunden jag kliver in på Subtopias kontor i Alby. Jag avböjer men noterar ett lugn hos Kiki, trots de sista dagarna av pusslande innan allt ska vara på plats. Lugn har hon all anledning att vara. Det är i ordningen fjärde gången som Kiki planerar Subcase, i år tillsammans med fyra andra nordiska cirkusorganisationer. Kiki tar sitt eget erbjudande om kiwifrukten och erbjuder istället en kopp kaffe när vi slår oss ner i en tom restaurang bredvid kontoret.

Vad är Subcase?

– Förenklat är det en köp- och säljmässa för olika kompanier som visar sina ”produkter” för bokare men det är också en internationell mötesplats mellan scener, festivaler och cirkuskompanier. I Europa just nu finns ett växande ansvarstagande bland programbokare att inte bara sälja och köpa föreställningar utan också stödja skapande och produktion. Vi ser också Subcase som en kompetensutveckling, speciellt för de yngre kompanierna. Vi kan till exempel coacha dem i hur de bäst möter internationella bokare eller presenterar sig själva. Subcase är också en möjlighet till fortbildning för programchefer.

Dagen innan Subcase genomfördes till exempel ett inspirationsseminarium riktat specifikt till nordiska scener och festivaler; internationella experter berättade om den samtida cirkusens konstnärliga trender, publikutveckling och tekniska förutsättningar för att presentera cirkus.

Hur bestäms programmet?

– Genom en demokratisk handuppräckning via email mellan alla samarbetspartners gallrades 49 anmälda cirkuskompanier ner till åtta fullängdsföreställningar och åtta work-in-progressvisningar. Sedan har vi haft vissa kriterier, bidragen skulle vara i turnéformat, de skulle vara bokningsbara inför kommande höst, passa för en internationell publik och urvalet skulle representera en konstnärlig bredd. Slutligen ville vi presentera hela föreställningar och inte enstaka nummer, säger Kiki och äter upp den sista biten kiwi.

Ett par dagar senare dricker jag kaffe igen i Subtopia, nu i Hangaren som är fylld med ljudet av akrobatik, applåder och visitkort som byter händer. Mitt emot mig sitter Julien Auger som är medlem i den fransk-svenska cirkusgruppen La Meute, en av de till Subcase utvalda grupperna, vars medlemmar också är avgångs- studenter på Dans och Cirkushögskolan (DOCH). Premiär på sin nya föreställning har kompaniet våren 2013.

Vad är La Meute?

– Det är jag och fem andra akrobater som inte försöker att vara något vi inte är, säger Julien kryptiskt och ler. Han fortsätter… Jag menar att inom gruppen fokuserar vi på att samarbeta och låter en föreställning växa fram organiskt. Vi lyssnar till alla idéer och provar oss fram. Trots att vi alla är väldigt olika personer med olika inriktningar skapar vi ett gemensamt fokus på scen. Ibland är det komiskt, ibland handlar det om teknisk timing. Men vi är alltid överens om uttrycket.

Varför vill ni medverka på Subcase?

– Dels är det är en jättebra möjlighet för oss att bli synliga hos internationella bokare och sedan får man mycket idéer och inspiration av att se och träffa andra cirkuskompanier också.

Några bord längre bort sitter Marisol de Santis, programchef för TOHU som är en stor cirkusscen och granne med Cirque de Soleil i Montreal. Marisol har ett stort program att fylla, omkring femton föreställningar ska hon boka till nästa säsong. En snabb påfyllning av kaffekoppen och sedan har perspektiven bytts, från cirkusartisten till arrangören. Likt Julien är Marisols engelska också prydd av en fransk accent.

Har du sett något intressant?

– Ja, verkligen. Jag vill ha ett mångsidigt program, en blandning av dans, musik, kabaré och akrobatik. Därför är det viktigt att resa runt och kunna se många föreställningar och presentationer samlade under ett par dagar. Det är min första gång på Subcase men jag tänker definitivt komma tillbaka, säger Marisol.

Gruppen och produktionsnätverket Ruby Rose är veteraner i cirkussammanhang och representeras under Subcase av Rebecca Westholm och Angela Wand. De är i full färd med att göra sig redo inför sin work-in-progressvisning av deras kommande föreställning Eat it, en humoristisk föreställning om hetsjakten på den perfekta kroppen.

Vad betyder Subcase för er?

– Subcase och Subtopia ger en känsla av tillhörighet och det är inte bara cirkus, här finns många och alla möjliga kreativa aktörer på samma plats. Det är en fantastisk möjlighet att få koordinera nya projekt och framförallt få information om hur det fungerar i andra länder. Att lära sig hur de arbetar och vad man behöver tänka på när man så småningom ska ta sin show utomlands, säger Rebecca och Angela innan de slinker in bakom ridån.

Plötsligt viftar någon med en bjällra och skriker ”Alright, five minutes are up! Please switch partners!” Speed-datingledaren ser till att arrangemanget lever upp till sitt namn. Pliktskyldigt lyder jag och slår mig ner för en fjärde kaffekopp i sällskap av Maaike van Langen, festivalbokare för den holländska organisationen Rotterdam Cirkusstadt. Maaike har besökt Subcase varje år sedan starten.

Vad får dig att komma tillbaka hit?

– Jag hittar alltid något intressant här och tycker verkligen om Dans och Cirkushögskolan och sättet som eleverna får utveckla sina idéer och sig själva där. Holland har bara haft cirkushögskola i fyra år så jag skulle säga att cirkusscenen fortfarande är under utveckling där. Jag tror att den skandinaviska stilen passar en holländsk publik, den är ganska direkt och framåt. Förra året bokade jag Undermän och det var den enda föreställningen som alltid var slutsåld, säger Maaike stolt.

Jag ser också många likheter mellan de holländska cirkusorganisationerna och de skandinaviska och Subcase gör det möjligt att kunna fortsätta utveckla och expandera samarbeten mellan länderna.

Speed-datingen börjar avslutas och Maaike skruvar på sig samtidigt som en tung doft av bensin smyger sig in i lokalen. Det är gruppen Burnt Out Punks som gör sig redo utanför Hangarens entré för att visa ett smakprov ur deras minst sagt explosiva show. En passande final för dagen precis när koffeinet börjar avta.

Ur Magasin Subtopia #5. Text Niklas Mesaros.