Linda Pira

Det var när hon gästade hiphoparen Stor på låten Rom & Kush som saker började hända och efter det har det rullat på i snabb takt. Först ep:n Matriarken sen grammis för årets nykomling och egen TV-serie på SVT. Magasin Subtopia passade på att ställa ett par frågor till ”röda linjens” egen Pira.

Hur hittade du musiken?

– Musiken har varit med mig från början. Det fanns mycket musik hemma och min mamma som är från Colombia spelade massa salsa och merengue hemma. Min äldre bror introducerade mig för hiphopen så jag har fått mycket gratis hemifrån. Jag började uppträda på roliga timmen i skolan, härmade och apade efter. Sen gjorde jag någon egen låt och när jag blev äldre sjöng jag på killarnas refränger.

Du spelade in musikvideon till remixen av Knäpper mina fingrar i Subtopiaområdet, hur kom det sig?

– Det var Redlinekollegan och tillika debutantregissören Stor, som hade koll på att det fanns en laglig graffitivägg här och hade en tydlig idé om att han ville jobba med olika färger. Jag hade inte varit här tidigare så det var jättekul att komma hit. När jag var yngre var jag intresserad av att måla men det blev inget med det.

Du är en del av Redline som beskrivs som en av de viktigaste krafterna inom svensk hiphop, hur hittade ni varandra?

– Jag har jobbat med Redline i två år nu och det var för ett år sen som det började ta fart för mig. Men Redline har ju funnits längre. Salazarbröderna startade upp med Redline efter Latin Kings och började ta in artister som Stor, Dani M och Labyrint. Och så jag då. Det känns grymt. Vi är både en label och ett kollektiv.

Hur är det att vara kvinna i hip hop-Sverige?

– Jag kan förstå att det kan vara svårt för tjejer att ta plats i hip hop-världen ibland för man blir lite klappad på huvudet. Men jag har inte känt av det så mycket, jag är som jag är och har lätt att ta plats. Det jag ville med remixen och videon till Knäpper mina fingrar var att jämna ut det hela lite grand genom att slänga upp nio tjejer på raken. Jag ville att folk skulle sluta tänka på kön och istället lyssna till musiken. Och det blev så bra, beatet i låten är perfekt både att rappa och sjunga till.

Varför skapas det så mycket konst och musik längs t-banans röda linje?

Jag tror att det beror på att det finns så mycket bra förebilder här. Latin Kings har varit min förebild när jag växte upp så det känns helt sjukt att vi jobbar ihop nu och typ hänger varje dag. Ibland stannar jag upp och tänker, shit här sitter jag med människorna som haft ett enormt inflytande på min musik.

 Jag knäpper mina fingrar, remix. Inspelad vid bland annat Subtopiaväggen:

Ur Magasin Subtopia #7. Text Josefina Larsson.