För ett år sedan slopades nolltoleransen mot graffiti. Shora Dehnavi samlade förebilderna Puppet och Ziggy för att snacka konst, miljö och öppna väggar.
Olika människor målar graffiti eller gör Street Art av olika anledningar. Det kan vara ett behov, en drift, ett kall eller helt enkelt en önskan att få uttrycka sig. För mig var graffiti en naturlig fortsättning på mitt konstnärskap, ett nytt uttryck och sätt att tänka. Att låta platsen vara en del av verket, måla stort och med ett (för många) annorlunda verktyg. Men det har inte alltid varit så lätt att få måla graffiti, så är jag fick chansen att göra en målning i Subtopias utomhusgalleri, där bland andra idolerna Ziggy och Puppet har gjort permanenta verk, var det bara att köra. Mina organiska mönster fick ta över det lilla gula huset bakom huvudbyggnaden. Begränsad till att bara måla socklarna, fönstren och dörren fick jag låta mönstret slingra sig efter hur och var det fick plats.
Stockholm har sedan mitten av 2000-talet haft en nolltoleranspolicy mot graffiti. För drygt ett år sedan ströks nolltoleransens mest rigorösa paragrafer, vilket nu gör det möjligt för Stockholm att gå i resten av Europas huvudstäders fotspår med öppna väggar. Suptopia har sedan flera år tillbaka skapat lagliga alternativ i form av kurerade utomhusmiljöer och bemannade graffitiväggar tillsammans med Graffitifrämjandet i Stockholm.
Ziggy, en av Sveriges pionjärer inom graffiti som också har en målning på Subtopia, om varför platser som Subtopia är viktiga för kulturen och
för betraktarna:
– För att ”konsumera” en graffitimålning på ett rättvist sätt måste den upplevas där den målats. Alltså på den plats som konstnären sökt upp och anpassat sin vision till. Det kan du uppleva på en kurerad utomhusmiljö som Subtopia, där konstnären har fått friheten att välja sin egen plats. Då finns det en kraft i att verket är på just den platsen. Det är det som är kul med att gå runt och titta på graffiti. Man känner att målaren har varit där, man kan se på tagsen vilket humör målaren var på. Det kan du aldrig göra på ett galleri där man i princip plockar ut målningen helt och hållet ur sitt sammanhang.
I vår dyker det upp nya öppna väggar i Stockholm. Det var på tiden tycker vi. Ziggy utvecklar:
– Förutsättningen för att öppna väggar ska få finnas får aldrig vara att de ska minska klottret på stan, även om de gör det. För de har ett existensberättigande helt oavsett vad andra människor gör. En öppen vägg är för alla. En plats där publiken möter målarna, något som annars är väldigt sällsynt inom graffitin.
Shora
Jag var på jakt efter biytor, alltså bortglömda “obrukliga” platser som jag kunde få skänka lite kärlek. Sedan lät jag mina organiska mönster få klättra fram och runt huset. Jag vill att de mjuka, krypande formerna bryter det lilla husets statiska tillstånd.
Ziggy
Grunden är att jag skriver texter i lager på lager rakt ur känslan, med mitt påhittade alfabet. Det blir som att folk står och lyssnar på mina innersta känslor utan att förstå vad jag säger. Därför kan jag också prata helt fritt.
Det understa lagret är helt ur känslan, ocensurerat. Lagret efter är lite mer kryptiskt och det sista lagret är som en sköld med text som du kan följa. Den talar om vad de undre lagren handlar om utan att lämna ut för mycket.
Puppet
Jag var runt på området och letade efter en plats att måla på. Jag kände inte för att måla något fyrkantigt, vanligt, så jag fastnade direkt när jag såg bron. Rent symboliskt betyder broar mycket för mig och jag gör ofta kopplingar till broar i mina verk. Jag känner att jag själv ofta står i kopplingen till andra sidan i många avseenden. Livet, relationer, dåtid och nutid. I bron har jag också målat in dolda budskap, mest som anteckningar för mig själv. De påminner om var jag är just där och då.
Text Shora Dehnavi
Ur Magasin Subtopia nr 9