Botkyrkas förebilder

Fotoutställningen vill inspirera den yngre generationen

Fotoprojektet “Botkyrkas förebilder” startade våren 2017 av initiativtagaren Jenny Orahim som tillsammans med fotografen Caroliné Envia Khamo, har träffat och fotograferat personer som antingen bor i Botkyrka kommun eller som har vuxit upp i kommunen.

Jenny är född i Stockholm och har sen 22 år tillbaka bott i Fittja, Botkyrka. Hon är utbildad socionom och arbetar i dagsläget inom Socialtjänsten. Hon har alltid varit intresserad av att betrakta olika konstformer och besöker ofta på sin fritid olika utställningar på olika museer. När hon är på semester utomlands så försöker hon alltid besöka minst ett museum i det land hon befinner sig i, främst för att lära sig om landets historia men också för att konst är vackert att bara titta på. “Det är lugnande på något sätt” svarar hon. Den assyriska konstformen var något som tidigt introducerades i hennes liv och något som hon berörde henne alldeles särskilt var när hon fick se en assyrisk Lammasu. En Lammasu är en assyrisk skyddande gudom, ofta avbildad med ett mänskligt huvud, en kropp likt en tjurs eller ett lejons, med örnvingar. Utformningen och detaljrikedomen av konstverket fascinerade Jenny och hon är fortfarande väldigt intresserad av konst och kulturskatter från Mesopotamien.

Hur skulle du beskriva din konst?

Jag skulle nog beskriva fotoprojektet “Botkyrkas förebilder” som nyanserad, tilltalande och verklighetstrogen. Ambitionen med fotoprojektet är att inspirera den yngre generationen inom Botkyrka kommun, inge hopp och tro om framtiden samt att framhäva kommunen i en positiv bemärkelse. Förhoppningen är även att den yngre generationen i kommunen skulle känna igen sig hos de framtagna förebilderna inom fotoprojektet.

Hur föddes idéen till den utställning som finns i entrén till Subtopia?

Jag läste en artikel dör man intervjuade barn från Botkyrka om vad det tyckte om Uppdrag Gransknings program “Pojkarna från Fittja” och fastnade för något ett av barnen i artikeln sa “Programmet gav fel bild av Fittja. De visade inte upp alla från vår skola som klarat sig bra. Det finns kanske de som är advokater idag. varför pratar de inte med dem, säger Ali 12 år”.

Citatet fick mig att tänka på att det alltför ofta saknas positiva inslag i sociala medier om Botkyrka kommun och att kommunen ofta omtalas i negativa aspekter med hänvisning till de flera sociokonomiskt utsatta områden och fick då idén om att framhäva personer som förebilder.

Vad anser du själv att utställningen bidrar med för perspektiv?

Jag anser att fotoprojektet “Botkyrkas förebilder” bidrar till en mer nyanserad bild av personer som kommer från eller har varit uppvuxna i en kommun med socialt utsatta orter. När det ofta skrivs i sociala medier om områden där det finns flera olika utmaningar så kan det som utomstående vara lätt att få en viss bild av personer som bor eller kommer från dessa områden, att man på något sätt generaliserar alla som en viss typ av personer. Med fotoprojektet “Botkyrkas förebilder” försöker jag slå hål på dessa generaliseringar och fördomar om hur man ser på personer från områden som ofta beskrivs som problematiska.

Varför är det perspektivet viktigt?

Jag anser att det är viktigt med ett sådant perspektiv därför att den yngre generationen förtjänar att få läsa och se om positiva aspekter och delar av och från sin ort och kommun. Det är även viktigt för unga att ha personer i sin omgivning att se upp till och som kan inspirera de till att inte låta sig själva begränsas eller att begränsa sig själva.

Jenny får sin inspiration från det som hon möts av i sitt liv både privat och i sin yrkesroll. På frågan om hon har några tips och råd att ge till blivande konstnärer och andra som identifierar sig med hennes berättelse och fotoutställning så är svaret “Att alltid tro på sin egen förmåga och inte låta sig påverkas eller begränsas av varken samhället i stort eller enstaka individer”